Ute på praktik: fjärde dagen på gården.

Eftersom det blev en sån lång dag igår fick jag en timmes sovmorgon! Jippie! Varje ledig timme räknas när man håller på med djurskötsel.
Så klockan halv tio-tio gick jag och Gísli ner till stallet där vi släppte ut hingstarna, mockade boxarna och sopade stallgången. Klockan elva påbörjade jag målandet av stuga nummer två. Jag är klar med ungefär halva.
Lunchen blev väl inte direkt någon lunch, mer utav en fika och efter fikan så var jag ledig i en och en halv timme ungefär. Sedan gick jag ut i hagen och tog in Bjartur, Sprengja och Tvista. När jag kommit upp till stallet ser jag att Tvista har tappat en sko... Nej!!
Släppte in henne i en box och så band jag upp Bjartur och Sprengja. Började med att borsta Bjartur ren och fin, sedan släppte jag in honom i boxen igen. (De som red på honom igår kom tillbaka för att testa honom igen idag.) Därefter skötte jag om Sprengjas sår på bringan, det hade blivit lite infekterat så jag tvättade rent det. Så sadlade jag och värmde upp henne i ridhuset.
Det är inte alltid att man värmer upp hästarna här på Island, men idag kände jag att jag hade tid så jag valde att göra det, och när jag precis börjat tölta så "poff" så flög hennes bakdel upp och hannah hamnade framför sadeln, haha. Sen red vi ut och som jag skrev i förra inlägget så har Sprengja en ren takt i sina gångarter, men jag tyckte nästan hon gick bättre idag.
Så när jag kom tillbaka till stallet sa Gísli "Just take one horse that you want to ride and just ride." Så jag tog in Tvistur! Han hade jag ju ridit förr! Så när jag sadlat "honom" och gått ut för att sitta upp så kommer Gísli fram och säger "That is one of our best ridingmares! If she don't stand still when you sit up, make her turn until she stops." Och jag blev helt,... Okej? Stoet heter Mánadis och var hur underbar som helst, gångartsmessigt. När jag ridit kanske fem meter så slängde hon sig åt sidan och skulle iväg till hagen igen, och när jag försökte vända tillbaka henne började hon backa och stegra. Efter kanske tio minuters bråkande så var vi påväg. Det hände några gånger att hon backade upp på stora vägen och stegrade och tramsade där, tack och lov att det inte kom några bilar säger jag bara...
Men det gick bra att rida henne, hon var lite lagom trotsig, inte så mycket så man blev ängslig eller rädd, utan lagom.

Sen dess har jag inte gjort så mycket mer, ätit middag och fipplat lite i stallet, mockat, sopat etc. Men paret som provade Bjartur hade hört mig gorma och ja.. hållit på ute med Mánadis och de hade även sett henne stegra ute på stallplanen, tjejen verkade rätt osäker kring henne, men killen var väldigt nyfiken på henne och undrade hur det gått och hur hon var att rida etc, men jag tror inte att de kommer köpa Bjartur för de tyckte att han var lite svår att sitta på, eller något sånt... Lite synd men det är kanske någon annan som köper honom!

Tänkte lägga ut lite bilder på stallet. Oturligt nog har min kamera magiskt försvunnit så imorgon blir det att leta reda på den, så bilderna kanske inte alltid är av bra kvalité.